Imorgon medverkar Far & Son i radio. Det är en kanal som sänds över hela landet. Sveriges Radio P3. Vi kommer att bjuda på en del överraskningar runt klockan 21 i Musikguiden.
måndagen den 20:e maj 2013
Far & Son kommer att vara gäster i P3 imorgon
Imorgon medverkar Far & Son i radio. Det är en kanal som sänds över hela landet. Sveriges Radio P3. Vi kommer att bjuda på en del överraskningar runt klockan 21 i Musikguiden.
söndagen den 19:e maj 2013
lördagen den 18:e maj 2013
Idag: Nytt avsnitt av Arkiv Samtal. Del 45! Sara Teleman gästar!
Nu kommer avsnitt 45 av min podcast Arkiv Samtal.
Lyssna på iTunes här!
Om du inte har tillgång till iTunes kan du lyssna direkt på nätet här.
Har du en Android-telefon kan du lyssna genom att ladda ner appen BeyondPod. Har du en iPhone lyssnar du lätt via iTunes.
Länken nedan är också ett alternativ.
http://www.eufoni.se/as/pod/arkivsamtal_45.mp3
Om ingen av förslagen ovan funkar för just dig, får du ladda ner iTunes till din dator.
Veckans gäst är Sara Teleman. Hon är tecknare och håller dessutom på med en bok om illustrationshistoria i Sverige. Vi snackar om de bästa tecknarna i Skandinavien genom tiderna.
Bland annat...
Ingrid Vang Nyman.
Einar Nerman
Bengt Janus Nielsen
Dan Jonsson
Olle Eksell
Lyssna på iTunes här!
Om du inte har tillgång till iTunes kan du lyssna direkt på nätet här.
Har du en Android-telefon kan du lyssna genom att ladda ner appen BeyondPod. Har du en iPhone lyssnar du lätt via iTunes.
Länken nedan är också ett alternativ.
http://www.eufoni.se/as/pod/arkivsamtal_45.mp3
Om ingen av förslagen ovan funkar för just dig, får du ladda ner iTunes till din dator.
Veckans gäst är Sara Teleman. Hon är tecknare och håller dessutom på med en bok om illustrationshistoria i Sverige. Vi snackar om de bästa tecknarna i Skandinavien genom tiderna.
Bland annat...
Ingrid Vang Nyman.
Einar Nerman
Bengt Janus Nielsen
Dan Jonsson
Olle Eksell
fredagen den 17:e maj 2013
Specialpodd-avsnitt om serier
Bokus + Bokhora = Bokpodden. De gjorde nyligen ett specialavsnitt om tecknade serier. Jag blir glad när Åsa hyllar min bok "Död kompis" (böjar vid 34:50). Lyssna på avsnittet här.
Jag förstår dock inte varför de säger att boken är i svartvitt. Någon annan i podden säger:
"Visserligen slår jag in öppna dörrar nu, för alla vet redan att det här är lysande, men "Död kompis" av Simon Gärdenfors. Alltså jävlar vad bra den var. Jag typ kröp ihop i en hög och dog när jag hade läst den."
Jag förstår dock inte varför de säger att boken är i svartvitt. Någon annan i podden säger:
"Jag kan inte fatta hur han kan rita så. Dom gubbarna, dom måste vara digitala, typ. Dom kan han ju inte rita för hand. Jag fattar inte".Det kan ha varit Johanna Karlsson som undrade, då hon tidigare har ställt sig den frågan. Jag gav svaret i ett tidigare blogginlägg som ni kan läsa här. Sammanfattning: Jag tecknar allt för hand, sen scannar jag in och färlägger. En "hemlighet" är att teckna svinstort och sen förminska ner.
torsdagen den 16:e maj 2013
Guldhästen och hans pojke
Klicka för större bild.
På vår senaste pressbild bär jag ett smycke. En gyllene häst. Den är skapad av en mycket skicklig och trevlig formgivare som jag nyligen lärt känna: Axel Brechensbauer. Kolla in hans hemsida här!
onsdagen den 15:e maj 2013
Det brukar ofta bli bra när någonting tar emot att berätta om
Här kommer en intervju jag gjorde i samband med att jag vann Stora Läsarpriset tidigare i år.
Kolla in min bok "Död kompis" här!
Årets tecknade serie: Död kompis av SIMON GÄRDENFORS
”Död kompis” – en innerlig skildring av vänskap
Patrik Schylström: ”Hej! Grattis till att ha tecknat det bästa seriealbumet 2012!”
Simon Gärdenfors: ”Ah! Kul!”
PS: ” Din bok fyller ett behov. Tycker du att vi pratar för lite om döden och andra tabun?
SG: ”Vissa ämnen blir extra känsliga för att det inte pratas så mycket om dem. Där kan det bli en ond cirkel, att en del saker bara blir mer och mer tabu. Samtidigt vet jag inte om man bör pressa folk till att prata om saker om de inte vill. När jag bestämde mig för att börja med ”Död kompis” valde jag den historien för att jag ville berätta någonting starkt. Många gillade boken, men jag har inte fått intrycket av att jag bröt mot några normer med serien, så på ett sätt kan jag inte hålla med om att det är så mycket tabu att allvarligt berätta om t.ex. döden. Att skämta om känsliga ämnen är egentligen mer tabu.”
PS: ”Ingen skulle fråga en författare varför han ”bara” skriver böcker och inte tecknar serier eller skriver manus till serier. Men från och med i år är tecknade serier en egen kategori i Läsarpriset, så jag undrar: Vad är det speciella med att berätta med kombinationen ord och bilder?
SG: ”Jag har aldrig fått frågan om varför jag ”bara” tecknar serier, snarare undrar folk varför jag gör så många olika saker*. Fattar i och för sig att din fråga handlade mer om seriernas status. Serier är ju inte det enda sättet att berätta med ord och bild. Film är ett populärare sätt att nyttja denna kombo på. Personligen älskar jag den grafiska skönhet som tecknade serier kan frambringa. Serier kostar ingenting att göra, förutom tid, så vem som helst kan göra dem. Det leder till att folk kan berätta mycket mer personliga saker utan att ha ett särskilt stort krav på sig att vara den stora publiken till lags. Om det finns en stor budget i ett projekt blir folk ofta fegare.
PS: ”Om jag inte missminner mig är Död kompis ett album som du jobbat på rätt länge och som fått ligga på vänt medan du släppt annat. Har det funnits särskilda skäl för dig att göra så?”
SG: ” Jag bestämde mig för att börja med Död Kompis runt 2005, när jag tecknat klart ”Lura mig!”. Först gjorde jag ”Direkt från Hjärup” och en serieintervju med min farsa, som var kortare grejer, lite som paus från de längre berättelserna. När jag tecknat på ”Död kompis” i ungefär ett år fick jag idén till ”Simons 120 dagar”. Eftersom jag visste att ”Död kompis” skulle ta några år att teckna blev jag tvungen att tänka efter. Jag kom fram till att jag ville ta en paus från ”Död kompis” och börja med ”Simons 120 dagar” så snabbt som möjligt istället. Jag var 28 år när jag fick den idén, och jag såg framför mig en resa fylld av lösaktigt sex, knark och sprit. Jag såg fram emot detta och insåg att denna livsstil förmodligen skulle passa bättre medan jag var 20-nånting istället för 30-nånting. När jag var klar med den boken följde USA-lansering och Galago ville att jag skulle ge ut en ”Nybuskis”-bok** året efter för att smida medan järnet var varmt (”Simons 120 dagar” fick väldigt mycket uppmärksamhet). När allt detta var klart hade det gått ganska många år, men jag fortsatte med ”Död kompis” som planerat och gjorde klart den mot slutet av 2011.
PS: ”Hur ser du på ”Död kompis” jämfört med dina tidigare serier?”.
SG: ”I ”Död kompis” jobbade jag för första gången i färg och det är i särklass den boken jag ansträngt mig mest med grafiskt. Jag började experimentera med formen i och med serien ”Heliogabalus” som gick i Galago. Jag läste att Chris Ware la ner ca tre hela arbetsdagar per sida. Jag ville testa vad jag kunde åstadkomma om jag också la ned så mycket tid på varje sida. Min idé, grafiskt, till ”Död kompis” var att jag skulle formge varje sida som en godisförpackning, eller någon annan snygg förpackning. Berättarstilen var dels inspireradas av Perec’s roman ”Jag minns” där jag såg att man kunde berätta en historia genom lösryckta nedslag i minnet. Jag såg också att det funkade bra efter att ha läst Jeffrey Brownsserie ”Mini Sulk” ***. I ”Död kompis” valde jag också att bygga historien kring ett ämne som var känsligt för mig och som jag haft svårt att prata om. Det brukar ofta bli bra när någonting tar emot att berätta om.
PS: ”Har du något nytt bokprojekt på gång?
SG: ”Mitt nästa bokprojekt kommer vara en samling av kortare serier.”
Intervjun med Simon Gärdenfors gjordes av Patrik Schylström, bibliotekarie på Stockholms stadsbibliotek, i mars-april 2013.
*Simon Gärdenfors gör också musik, bl a i rapgruppen ”Far och son”. Och radio. Och en massa annat!
**”Nybuskis” är en samling skämtteckningar
***Jeffrey Brown är en amerikansk serietecknare som ofta skriver och tecknar självbiografiska historer
Kolla in min bok "Död kompis" här!
Årets tecknade serie: Död kompis av SIMON GÄRDENFORS
”Död kompis” – en innerlig skildring av vänskap
Patrik Schylström: ”Hej! Grattis till att ha tecknat det bästa seriealbumet 2012!”
Simon Gärdenfors: ”Ah! Kul!”
PS: ” Din bok fyller ett behov. Tycker du att vi pratar för lite om döden och andra tabun?
SG: ”Vissa ämnen blir extra känsliga för att det inte pratas så mycket om dem. Där kan det bli en ond cirkel, att en del saker bara blir mer och mer tabu. Samtidigt vet jag inte om man bör pressa folk till att prata om saker om de inte vill. När jag bestämde mig för att börja med ”Död kompis” valde jag den historien för att jag ville berätta någonting starkt. Många gillade boken, men jag har inte fått intrycket av att jag bröt mot några normer med serien, så på ett sätt kan jag inte hålla med om att det är så mycket tabu att allvarligt berätta om t.ex. döden. Att skämta om känsliga ämnen är egentligen mer tabu.”
PS: ”Ingen skulle fråga en författare varför han ”bara” skriver böcker och inte tecknar serier eller skriver manus till serier. Men från och med i år är tecknade serier en egen kategori i Läsarpriset, så jag undrar: Vad är det speciella med att berätta med kombinationen ord och bilder?
SG: ”Jag har aldrig fått frågan om varför jag ”bara” tecknar serier, snarare undrar folk varför jag gör så många olika saker*. Fattar i och för sig att din fråga handlade mer om seriernas status. Serier är ju inte det enda sättet att berätta med ord och bild. Film är ett populärare sätt att nyttja denna kombo på. Personligen älskar jag den grafiska skönhet som tecknade serier kan frambringa. Serier kostar ingenting att göra, förutom tid, så vem som helst kan göra dem. Det leder till att folk kan berätta mycket mer personliga saker utan att ha ett särskilt stort krav på sig att vara den stora publiken till lags. Om det finns en stor budget i ett projekt blir folk ofta fegare.
PS: ”Om jag inte missminner mig är Död kompis ett album som du jobbat på rätt länge och som fått ligga på vänt medan du släppt annat. Har det funnits särskilda skäl för dig att göra så?”
SG: ” Jag bestämde mig för att börja med Död Kompis runt 2005, när jag tecknat klart ”Lura mig!”. Först gjorde jag ”Direkt från Hjärup” och en serieintervju med min farsa, som var kortare grejer, lite som paus från de längre berättelserna. När jag tecknat på ”Död kompis” i ungefär ett år fick jag idén till ”Simons 120 dagar”. Eftersom jag visste att ”Död kompis” skulle ta några år att teckna blev jag tvungen att tänka efter. Jag kom fram till att jag ville ta en paus från ”Död kompis” och börja med ”Simons 120 dagar” så snabbt som möjligt istället. Jag var 28 år när jag fick den idén, och jag såg framför mig en resa fylld av lösaktigt sex, knark och sprit. Jag såg fram emot detta och insåg att denna livsstil förmodligen skulle passa bättre medan jag var 20-nånting istället för 30-nånting. När jag var klar med den boken följde USA-lansering och Galago ville att jag skulle ge ut en ”Nybuskis”-bok** året efter för att smida medan järnet var varmt (”Simons 120 dagar” fick väldigt mycket uppmärksamhet). När allt detta var klart hade det gått ganska många år, men jag fortsatte med ”Död kompis” som planerat och gjorde klart den mot slutet av 2011.
PS: ”Hur ser du på ”Död kompis” jämfört med dina tidigare serier?”.
SG: ”I ”Död kompis” jobbade jag för första gången i färg och det är i särklass den boken jag ansträngt mig mest med grafiskt. Jag började experimentera med formen i och med serien ”Heliogabalus” som gick i Galago. Jag läste att Chris Ware la ner ca tre hela arbetsdagar per sida. Jag ville testa vad jag kunde åstadkomma om jag också la ned så mycket tid på varje sida. Min idé, grafiskt, till ”Död kompis” var att jag skulle formge varje sida som en godisförpackning, eller någon annan snygg förpackning. Berättarstilen var dels inspireradas av Perec’s roman ”Jag minns” där jag såg att man kunde berätta en historia genom lösryckta nedslag i minnet. Jag såg också att det funkade bra efter att ha läst Jeffrey Brownsserie ”Mini Sulk” ***. I ”Död kompis” valde jag också att bygga historien kring ett ämne som var känsligt för mig och som jag haft svårt att prata om. Det brukar ofta bli bra när någonting tar emot att berätta om.
PS: ”Har du något nytt bokprojekt på gång?
SG: ”Mitt nästa bokprojekt kommer vara en samling av kortare serier.”
Intervjun med Simon Gärdenfors gjordes av Patrik Schylström, bibliotekarie på Stockholms stadsbibliotek, i mars-april 2013.
*Simon Gärdenfors gör också musik, bl a i rapgruppen ”Far och son”. Och radio. Och en massa annat!
**”Nybuskis” är en samling skämtteckningar
***Jeffrey Brown är en amerikansk serietecknare som ofta skriver och tecknar självbiografiska historer
tisdagen den 14:e maj 2013
Saknar detta godis
På 90-talet snöade jag och min bror in på Haribo ABC. Det verkar som att det finns fortfarande. Någon som vet om det säljs i någon butik i Sverige?
måndagen den 13:e maj 2013
Soliga Kalifornien
Om ca två veckor åker jag till Kalifornien och är borta i ca två veckor. Som resesällskap har jag försökt hitta någon som är så lik kvinnan på "Sun-Maid Natural California Raisins"-förpackningen som möjligt.
söndagen den 12:e maj 2013
Vår loge efter spelningen
Det var svinkul att uppträda i helgen. Jag vill tacka alla som kom och röjde och alla som hjälpte till med showen. Så här såg vår loge ut på Debaser när vi blev utslängda.
Klicka för större.
Klicka för större.
lördagen den 11:e maj 2013
Idag: Nytt avsnitt av Arkiv Samtal. Del 44! Jesper Rönndahl gästar! Simon G fick uppgiften att spökskriva åt Basshunter!
Nu kommer avsnitt 44 av min podcast Arkiv Samtal.
Lyssna på iTunes här!
Om du inte har tillgång till iTunes kan du lyssna direkt på nätet här.
Har du en Android-telefon kan du lyssna genom att ladda ner appen BeyondPod. Har du en iPhone lyssnar du lätt via iTunes.
Länken nedan är också ett alternativ.
http://www.eufoni.se/as/pod/arkivsamtal_44.mp3
Om ingen av förslagen ovan funkar för just dig, får du ladda ner iTunes till din dator.
Jesper Rönndahl
Veckans avsnitt är någonting i hästväg. För det första gästas jag av den populäre komikern Jesper Rönndahl, känd från P3 och TV. För det andra berättar jag den sanna historien om när jag fick i uppdrag att spökskriva åt Basshunter och premiärspelar demolåten jag gjorde tillsammans med producenten Måns Billner: "Son of a Bazooka".
Basshunter
Bazooka Bill
En sak till: Glöm inte att se Far & Son live på Debaser Medis ikväll!
Lyssna på iTunes här!
Om du inte har tillgång till iTunes kan du lyssna direkt på nätet här.
Har du en Android-telefon kan du lyssna genom att ladda ner appen BeyondPod. Har du en iPhone lyssnar du lätt via iTunes.
Länken nedan är också ett alternativ.
http://www.eufoni.se/as/pod/arkivsamtal_44.mp3
Om ingen av förslagen ovan funkar för just dig, får du ladda ner iTunes till din dator.
Jesper Rönndahl
Veckans avsnitt är någonting i hästväg. För det första gästas jag av den populäre komikern Jesper Rönndahl, känd från P3 och TV. För det andra berättar jag den sanna historien om när jag fick i uppdrag att spökskriva åt Basshunter och premiärspelar demolåten jag gjorde tillsammans med producenten Måns Billner: "Son of a Bazooka".
Basshunter
Bazooka Bill
En sak till: Glöm inte att se Far & Son live på Debaser Medis ikväll!
fredagen den 10:e maj 2013
Idag: Far & Son är gäster i radioprogram. Ikväll: Far & Son spelar i Sundsvall. Imorgon: Far & Son spelar i Stockholm.
Idag ca 14:15 gästar Far & Son radioprogrammet Metropol med Sanna Bråding. Efter det åker vi till Sundsvall och uppträder på Stadshuset.
torsdagen den 9:e maj 2013
Jag vill bli som honom
Här ser vi skaparen av Katten Nisse. George Gately. En bild säger mer än tusen ord.
onsdagen den 8:e maj 2013
Hur jag klädde mig på 70-talet
Klicka för större bild!
1979 var jag 1 "bast" och poserade med mitt gäng framför vårt hus i Hjärup. Jag står längst fram och de andra (från vänster) är Kaj, Lynn, Marike och Dan.
tisdagen den 7:e maj 2013
Far & Son super med djur nu till helgen
måndagen den 6:e maj 2013
Nästa stora grej i Seriesverige: Elias Ericson
På Stockholms Internationella Seriefestival köpte jag en massa egenutgivna serier och nu har jag hunnit läsa det mesta. En publikation stack ut från mängden och var fruktansvärt bra. Åror av Elias Ericson. Svinbra berättat med ett originellt tema och stenhård känslomässig tyngd. Jag pröjsade 260 spänn för det 84-sidiga albumet, men det var det klart värt. Teckningarna i Åror är bra och påminner lite om Gérard Lauzier. Dock verkar Elias ha blivit bättre på att teckna sen Åror. Om han tecknar en lika stark histora som Åror i en tecknarstil som är lika genomarbetad som hans senaste serier ( t.ex. bidraget i seriealbumet TRANS:IT) kommer det att bli något fantastiskt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
