Wald Entertainment AB

Wald Entertainment AB
"Vesslan" - Ny standupturné med Simon Gärdenfors runt om i Sverige i höst. Klicka på bilden för info och biljetter!

måndag 30 september 2013

Idag: Nytt avsnitt av Arkiv Samtal. Del 64! Karl-Axel Björnberg gästar!

Nu kommer avsnitt 64 av min podcast Arkiv Samtal.

Lyssna på iTunes här!

Om du inte har tillgång till iTunes kan du lyssna direkt på nätet här.

Har du en Android-telefon kan du lyssna genom att ladda ner appen BeyondPod. Har du en iPhone lyssnar du lätt via iTunes.

Länken nedan är också ett alternativ.

http://www.eufoni.se/as/pod/arkivsamtal_64.mp3



Jag väljer att citera Karl-Axel Björnbergs hemsida:

"Karl-Axel skojar och skämtar hejdlöst både när han guidar, buktalar, står-upp, sjunger eller läser tokroliga dikter."

söndag 29 september 2013

Sista dagen på bokmässan idag

Imorgon kommer jag ha tid att börja blogga som vanligt igen.

lördag 28 september 2013

Lördag med en svensk man



Kollar på He-Man och äter Coco Pops hemma hos en svensk man i Göteborg.

fredag 27 september 2013

torsdag 26 september 2013

Jag åker till bokmässan nu

Nu hoppar jag på tåget till Göteborg om en timme

Ikväll går jag på Galago-festen på Pustervik.

Imorgon (Fredagen den 27:e september) spelar jag in en podcast på Digitala torget inne på mässan. Kl. 15:00-16:00 är det och serie/skämt-tecknaren Nina Hemmingsson är veckans gäst i Arkiv Samtal. Kom i god tid, då sittplatserna för publiken är ytterst begränsade.



Klockan 18:00-19:00 samma dag signerar jag böcker i Galagos monter (A01:40) tillsammans med David Liljemark.

På söndagen (den 29:e september) deltar jag i ett seminarium i ABF-montern (B09:19) och pratar om andras serier kl. 14:00-14:30.

Synes!

onsdag 25 september 2013

Skånsk mini-turné som standup-komiker

Nästa vecka blir det standup i Skåne. Jag har ganska nyligen börjat med denna underhållningsform, så jag kör ca 10 minuter åt gången.

2:a oktober på Oslipat i Malmö



3:e oktober på Mejeriet i Lund



17:e oktober på Äntligen roligt i Kristianstad (info kommer senare på deras hemsida)

I Kristianstad kommer även min Specialisterna-kollega Anton Magnusson köra standup. Själv kommer jag att bjuda på mitt längsta gig någonsin. Dvs längre än 10 minuter.

tisdag 24 september 2013

Simon Gärdenfors intervjuad om illustration och bokomslag, serier och grafisk form



Häromdagen blev jag intervjuad av Daniel Persson, som går på Konstfack. Intervjun var en del i ett skolprojekt.


Simon Gärdenfors intervjuad av Daniel Persson
- Om illustration och bokomslag, serier och grafisk form
2013-09-17


Berätta om din bakgrund inom serier, illustration och grafisk formgivning.

Jag har har hållit på väldigt länge med tecknade serier. Jag började illustrera berättelser innan jag kunde skriva, jag gjorde dem tillsammans med min mamma. I mellanstadiet började jag teckna superhjälteserier tillsammans med mina kompisar.

Grafisk formgivning kom ganska sent i livet, i samband med att jag började ge ut fanzin så började jag tänka på formgivningen av omslagen.

Hur gammal var du då?

Det första gav jag ut 1995, då var jag sjutton.

Jag kände en kille som heter Martin Fredrikson [numera Lexelius, Simons anm.] (Han kallade sig för Core), han var graffitimålare och formgivare. Han gjorde typsnitt, jag märkte att han började bli intresserad av formgivning. Det smittade av sig lite på mig. Han intervjuade en typograf i ett nummer av sitt seriefanzin.

Jag har ganska länge varit intresserad av förpackningar. Jag samlar på godisförpackningar till exempel, jag gillar godisförpackningens estetik.

När jag skulle sluta gymnasiet så var mina föräldrar på mig, kanske mest min mamma. Hon sa att jag skulle skaffa ett riktigt jobb. Hon försökte övertala mig om att ge mig in i reklamvärlden. Jag visste inte så mycket om världen utanför skolan. Jag drömde mer om att teckna serier. Jag tänkte att man kanske kan gå på bidrag och teckna serier och kanske bli publicerad. Jag hade nog redan blivit publicerad i MegaPyton innan jag slutade gymnasiet. Jag fick ändå intrycket - via min mamma - att man är tvungen att ha ett riktigt jobb, så jag sökte mig till reklamvärlden.

Efter skolan praktiserade jag på en reklambyrå. Då var jag lite inne på att kanske jobba med grafisk formgivning och förpackningsdesign eller något liknande.

Jag hade också börjat illustrera till en gratistidning som hette Monitor. Den kom ut i Lund. Det var som en mer lokal variant av Nöjesguiden i Skåneregionen. Där lärde jag känna Martin Fredrikson (som gav ut Öggrarr) och Finsta.

Var Martin väldigt inne på typografi?

Ja, han var inne på typografi och grafisk formgivning. Han är lite äldre än vad jag är också.

Var det då du började tänka mer på layout och typografi?

Jag började nog tänka på det när jag såg hans (Martins) fanzin. I de tidigare numren av hans fanzin verkade han inte ha någon koll på typografi och grafisk formgivning. Men efter ett tag märkte jag att han började anstränga sig mer på de punkterna. Det här var i samma veva som jag började tänka på yrkesval och att jag kanske skulle börja jobba med reklam. Jag började tänka på grafisk formgivning på ett mer medvetet sätt än tidigare. Jag försökte lära mig lite datorprogram men det lyckades inte speciellt bra.

Min kompis Calle Thörn var intresserad av datorer. Han skaffade sig olika program för digital formgivning till sin PC. När jag skulle söka praktik så hjälpte han mig att formge ett snyggt brev, med lite inklippta bilder och illustrationer. Där väcktes det intresset.

Sedan har jag mest formgivit mina egna böcker. I Död Kompis har varje sida ett starkt inslag av grafisk design.



Är Död Kompis din senaste bok?

Ja, men planen är att det ska komma en ny nästa år, det kommer mestadels vara en samling av kortare serier. Jag har rätt stora planer för att göra en box med en bok och en liten plastfigur föreställande min seriekaraktär.

I Död Kompis jobbade du med tecknandet och formgivningen tätt sammankopplat. Hur har processen sett ut med tidigare seriealbum?

Först gav jag ut olika fanzin. Vi gjorde ett fanzin som hette Dagens Nyheter, ganska skojigt. Vi började med klipp-och-klistra-layout. Vi använde oss av kopiator. Vi tyckte det var coolt att ha en EAN-kod, så vi snodde en från någon annan serietidning, eller ett sexpack öl eller liknande.



Illustrationer av Simon Gärdenfors och Viktor Arve

Det verkar som att du hade ett formtänk redan då, alltså.

Ja, absolut. Det här var 96, första numret av Dagens Nyheter kom 95. Det var inte jätteavancerad layout direkt. Jag var på min farbrors jobb och skrev ut en ram från hans dator till exempel. Det hade varit rätt lätt att göra själv. Loggan kalkerade jag från Dagens Nyheter, jag tyckte det var skojigt att fanzinet skulle ha samma namn som en känd tidning.

Till tredje numret var vi lite mer medvetna. Det fanns ett helhetstänk bakom formen. Fast formgivningen på inlagan var ganska slapp.

I min första egna bok, Turist, fanns det ett ganska starkt helhetstänk. Det skulle vara två rutor per sida. Omslaget gjorde jag i Illustrator. Jag formgav allting själv.



Hur var det med förlaget?

Jag försökte få den utgiven på lite större förlag, men jag blev refuserad på alla ställen jag skickade in den till. Så jag övertalade min kompis förlag. Fredrik Jonsson, det var bara han och några av hans kompisar. De hade gett ut en bok innan. Så jag frågade om de ville ge ut den om jag finansierade allting själv. Då sa de ja.

Jag hade jobbat på Egmont ett tag och sparat ihop 20 000 som det kostade att trycka 2000 exemplar. Så det var ingen otroligt stor summa, men då tyckte jag det. Jag fick tillbaks de pengarna hyfsat snabbt.

Förlaget hade inget att säga till om?

Nej, jag gjorde ju allting själv. De tyckte väl mest att det var skönt att slippa jobba och det blev ju snyggt. Jag tyckte att det var rätt snyggt att inte ha någon baksidestext. Rent och snyggt.

Med min nästa bok, Lura Mig, gjorde jag också allt själv, men där hade förlaget en invändning och sa att jag måste ha en baksidestext.



Jag kände mig inte så trygg som typograf då, så jag tog hjälp av en kille som satte baksidestexten. Det kanske hade blivit lite fulare om jag hade gjort det helt själv. Han satt och pillade med texten så att det skulle se proffsigt ut. Erik Uppenberg heter han, han har formgivit mycket till Galago.

Jag och han gjorde även ett omslag tillsammans till en Galago-publikation. Han formgav och jag illustrerade. Det är ett av de få omslagen som jag varit med och illustrerat förutom mina egna.



Utöver dina egna, vilka andra böcker har du gjort omslag till?

Jag har illustrerat två omslag till MegaPyton och ett eller två till tidningen Monitor.

Det är aldrig någon som hört av sig och frågat om jag vill formge ett bokomslag. Vilket jag idag förmodligen ändå inte tackat ja till.

Varför inte?

Nu har jag möjligheten att jobba som fri konstnär. Bara göra de böcker jag vill. Jag behöver inte ta några brödfödeuppdrag. Om jag skulle ta ett sådant uppdrag vill jag i så fall ha helt fria tyglar.

Egentligen vill jag mest göra mina egna grejer, men jag trodde nog att jag skulle få erbjudanden om att göra bokomslag. På ett sätt är det lite konstigt att folk inte hör av sig. Samtidigt är det lite skönt eftersom jag förmodligen inte hade velat göra det. Det var nog min plan, för länge sen, att formge och illustrera åt andra också. Det visar väl lite på hur hård konkurrens det är hur många det finns som vill göra det.

Något enstaka illustrationsjobb har jag fått, men då har det ofta slutat med att vi skiljts åt som ovänner. Det kan vara så här: "Okej, jag har gjort ett utkast här, jag vill inte göra mer ändringar utan att få mer betalt. Är ni inte nöjda med det så skiter vi i det."

Skiter i det som att du struntar i att ta betalt eller att du begär betalt för det du gjort för att sedan avbryta jobbet?

De erbjöd mig 20 000 för ett par illustrationer. Sedan ville de att jag skulle göra ändringar, jag begärde mer betalt. De svarade med att det går över budgeten. Tillslut blev det som så att jag fick pengarna för det jag hade gjort, men illustrationerna användes aldrig. De blev sura på mig. Jag fick lite avsmak på att jobba vidare i den svängen.

Efter det har jag fått ett fåtal erbjudande om illustrationsjobb, för det mesta har jag tackat nej.

Så du har aldrig tänkt att det skulle vara roligt att göra omslag åt någon annan?

För länge sedan tänkte jag så. Det var kul att göra omslaget för Galago, även om det tog lång tid och var ganska dåligt betalt. Ifall det var så här: "Du ska göra den nya Non Stop-förpackningen och du får helt fria händer, vi ska inte ens komma med några synpunkter. Du bara lämnar in ett original." Men sådant händer ju inte, men det hade kanske varit kul att göra.

Beskriv hur det är att jobba som egenföretagare inom kreativt skapande.

Mitt företag har mer varit ett nödvändigt ont. Jag märkte tidigt att folk ville att jag skulle ha ett eget företag så att jag kan fakturera. Jag startade mitt företag 1999.

Jag spelar in låtar, uppträder som rappare, tecknar serier ibland. Jag har en revisor som jag mailar till och säger "fakturera för det här", så skickar hon en faktura och håller koll på att uppdragsgivaren betalar i tid. Sedan sparar jag alla kvitton som har med jobbet att göra och skickar in dem också, så fixar hon min deklaration. Det känns inte riktigt som jag jobbar på ett eget företag. Det är väl så det är, de flesta gör väl på ett liknande sätt.

Jag har levt mycket på stipendier också. Då är det lite mindre företagande, då får man bara en summa, ofta skattefritt.

Så, med få undantag är alla dina jobb är egeninitierade?

Ja, det har varit mer och mer så på sista tiden. När jag startade mitt eget företag så var min plan att jobba mer som illustratör och så. Jag gjorde några illustrationer till en tidning som hette Total Film.

Sedan satte jag ihop en portfolio som jag gick med till Metro, som just hade startat i Skåne. Jag hade ganska tur, de letade efter illustratör just då. Så jag fick en artikel att illustrera samma dag.

De var även intresserade av att ha en serie från en lokal serietecknare. Jag började teckna en strippserie. Jag gjorde ungefär 30 strippar, men jag kände mig inte riktigt bra på det formatet.

Det blev lite för stort, för snabbt. Martin Kellerman hade tecknat Rocky ett tag, den hade blivit populär. Han tog en paus runt millennieskiftet, så då plockade Metro Stockholm och Metro Riks upp min seriestripp. Så den gick över hela Sverige, men var inte jättebra. Folk saknade Rocky och tänkte "vad är det här för skit som har börjat?". Jag fick sparken från Metro ganska snabbt efter det.

Det kändes lite jobbigt eftersom att jag precis hade börjat göra illustrationer, sedan tog seriestrippen upp all min tid. Jag var rätt lat då också, jag tecknade den på några timmar per dag, sen hängde jag med mina kompisar.

Men du klarade dig på att göra bara den seriestrippen?

Ja, jag kom från att leva på socialbidrag så jag behövde dra in kanske 4500 kr i månaden för att kunna överleva. Jag hade väldigt låga omkostnader. Jag bodde i ett pensionat som kallades Ryska Huset och käkade rostat bröd och makaroner.

Jag har tänkt på att det är det är konstigt att Metro idag inte har plockat upp någon av de många bra svenska serietecknare som finns, men jag har inte riktigt tänkt på att kanske ingen av dem behärskar strippserieformatet riktigt bra.

Kellerman är nästan den ända i hela världen som jag tycker gör bra strippserier. I och för sig gjorde vi en som hette DJ Röv (med David Liljemark och Calle Thörn) som gick i Mega Pyton, den tyckte jag var rätt rolig, men den skulle aldrig en dagstidning publicera. Jag gjorde en som hette Pappa Y-front, det var en figur. Varje stripp slutade med att han skadade sig på något sätt, den blev dock refuserad när jag försökte få den publicerad i Dagens Nyheters gästserie.

Vad är viktigt att tänka på för den som vill jobba som egenföretagare med kreativt skapande?

Det är svårt att ge tips där för jag känner inte riktigt att jag vill jobba som egen företagare inom kreativt skapande. Om jag inte kan få stipendier så att jag kompromisslöst göra det jag vill, så vill jag nog hellre gå tillbaks till det livet då jag gick på bidrag och gav ut mina egna grejer. Det känns inte som ett bra tips för någon som vill försörja sig inom något kreativt. Vill man ha en rimlig lön måste man nog kompromissa ganska mycket och ibland ta uppdrag där kunden har stort inflytande. Det verkar väl halvkul.

Annars är det de gamla vanliga tipsen; jobba på hårt...

...och inte vara kompromisslös?

Det beror på vad man har för mål. För tillfället behöver jag inte kompromissa särskilt mycket. Om jag samarbetar med en kompis så blir det kompromisser ibland eftersom vi inta alltid vill göra exakt samma sak, men det blir ofta bra ändå.

Berätta om hur processen sett ut.

Den har sett olika ut från gång till gång. Vilken av böckerna vill du helst att jag ska prata om?

Turist.

Jag kom på en idé när jag jobbade på Egmont. Jag skrev stödord för varje kapitel. Sedan skrev jag manus, delade upp det i åtta kapitel med ungefär tio sidor på varje kapitel. Varje sida hade sex rutor. Eftersom att jag tecknade på olika platser så klippte jag ut alla rutor och lade dem i kuvert. Skissade med blyerts, tuschade med stålstift, scannade in och layoutade. Jag gjorde tio sidor åt gången, från stödord, bildmanus, skiss, tusch, scanning.

När jag sedan gjorde Simons 120 dagar så gjorde jag ruta för ruta och med Död Kompis gjorde jag sida för sida.



När tänkte du på bindning och box för Död Kompis?

Det tänkte jag på från början. Jag var inspirerad av en bok av Suihō Tagawa.

Hade du nära kontakt med tryckeri och bokbinderi för att se till att det blev som du ville ha det?

Nja, det kom senare, kanske när boken var två tredjedelar klar. Då började fråga runt på olika förlag vilka som skulle kunna erbjuda det trycket.

Tack så mycket för din medverkan!

Tack själv!


Kolla in Daniel Perssons hemsida på dpersson.com

måndag 23 september 2013

I did funny in my pants

Eftersom jag numera riktar mig till en internationell publik, kände jag att det var viktigt att hitta en bra "catch phrase". Det tog lite tid att komma på någonting bra, men här kommer den:

I did funny in my pants.

söndag 22 september 2013

This is for my people, my english-speaking people

My graphic novel "The 120 Days of Simon" is now available on iTunes Store.



Check it out on this link!



"Best nonfiction comic of the year"
– MTV Splash Page

"The 120 Days of Simon is an alternately charming, funny and aggravating four month journal of a self-advertised, couch-surfing freeloader. Highly recommended!"
– Peter Bagge

"I wouldn't call him a hero, but I found Gärdenfors' couch-surfing, mooching, drugged, unapologetically-selfish (and self-aware) odyssey to be incredibly entertaining."
– Mark Frauenfelder, Boing Boing

Book description:

The 120 Days of Simon began when Swedish cartoonist/rapper Simon Gärdenfors left his home to spend four months on the road. The rules were simple: For 120 days he wasn't allowed to return to his home, or to spend more than two nights at the same place. Otherwise, anything could happen... and it did.

This simple idea grew into an epic adventure across Sweden as Simon slept on strangers' couches, visited an ostrich farm, ate a psychedelic cactus, practiced free love, received death threats, was beaten up by teenagers, got adopted by a motorcycle gang, drank obscene amounts of alcohol, and sacrificed his underpants to the Nordic god Brage. And that's just for starters!

When this graphic novel was released in Sweden, it created a bit of a scandal. Some readers wanted to punch Simon in the face, while others hailed him as a hero. Top Shelf is proud to present this all-too-human journey to an English-speaking audience.

lördag 21 september 2013

Idag: Nytt avsnitt av Arkiv Samtal. Del 63! Joel Josefsson gästar!

Nu kommer avsnitt 63 av min podcast Arkiv Samtal.

Lyssna på iTunes här!

Om du inte har tillgång till iTunes kan du lyssna direkt på nätet här.

Har du en Android-telefon kan du lyssna genom att ladda ner appen BeyondPod. Har du en iPhone lyssnar du lätt via iTunes.

Länken nedan är också ett alternativ.

http://www.eufoni.se/as/pod/arkivsamtal_63.mp3





Joel Josefsson hade en podcast om Seinfeld. Nu är han gäst i Arkiv Samtal. Joel, alltså.

fredag 20 september 2013

Pelles 121 dagar

Idag lämnar jag över ordet till min gode vän Pelle Josephson

Halvapriset-mannen

Häromdagen hade jag en dag där mina lyxutgifter höll på att gå överstyr, Men som tur var räddade Simon mig ut knipan.

Jag gick runt på stan och funderade på vad jag skulle göra av dagen. Jag stötte på en tantloppis och tänkte: här ska jag gå in, men jag borde verkligen inte spendera några pengar. Till min stora oförvåning hittade jag något jag verkligen ville ha. Det var två märkesskjortor. Priset på skjortorna var 30 kronor stycket. Jag prövade dem och de satt alldeles för bra för att jag inte skulle kunna unna mig dem. Dessutom har jag ju bestämt mig för att börja använda skjorta mer nu sedan jag har fyllt 30.

Skjortorna köptes in.



Märkesskjorta 1.

Jag kom på att jag nog måste ta och hälsa på min bästa vän Max, som jobbar på Casino Cosmopol. På vägen dit gick jag förbi Hötorget och fick upp ögonen för den här mannen:



Min instinkt sa att jag måste fota honom och jag bestämde mig för att följa den. Jag gick fram till mannen och frågade om jag fick fota honom, hans kollega svarade snabbt på brytningsfri invandrarstockholmska: 50:- spänn.  Efter lite förhandling gick halvapriset-mannen med på att jag fick fota honom mot att jag köpte två hekto kantareller för halva priset av 19:90 kronor hektot. Priset avrundades till jämna kronor och jag gick från torget 20 kr fattigare och en påse med kantareller rikare.

Mina lyxutgifter(LU) var nu uppe i 80 kronor.

Jag gick till Casino Cosmopol. Blev tvungen att betala 30 kr för att få något slags dagspass (LU =110). Max jobbade i kassan där man växlar in sina marker till kontanter. Efter en stunds letande hittade jag honom. Vi tjötade lite och jag sade att jag nog måste spela. Jag frågade vad jag skulle spela på och han förslog maskinerna, men det verkade så tråkigt. Då föreslog han roulette och det kändes helt rätt! Han sade att det var vinst varje gång och det lät ju bra.

Jag viste inte vad den lägsta insatsen var och inte max heller, men han trodde en 50-lapp så jag gick fram till roulettebordet och bestämde mig för att lägga 50 kr på rött, kärlekens färg. Men croupieren sade att 100 kr var lägsta insatsen och att nu var det sista insatsen för det här spelet. Kulan stannade och hamnade på svart. Jag lade 100 kr på rött för att delta nästa spel och denna gång stannade kulan på rött.

Jag tog mina vunna marker och gick till Max och förklarade vilket trevligt spel det var. Markerna växlade jag sen in till sedlar och plötsligt var mina lyxutgifter nere i 10kr. Efter det gick jag runt lite på stan och gjorde något som jag har glömt bort, för att sedan komma tillbaka till casinot. Jag ville förgöra mina lyxutgifter och köpte mig en kupong för 10kr som kunde användas i en maskin. Jag valde ut maskin varsamt, stoppade i min kupong och tryckte på knappen. Resultat: lyxutgifterna hade fördubblats.

Jag lämnade casinot och frågade mig själv vad jag skulle ta mig till. Kom på att jag kanske kunde sälja fotot till någon. Vem skulle kunna vilja köpa det? Jo Simon förstås. Jag ringde Simon som just hade kommit hem från Japan och redogjorde för honom hur min dag hade sett ut. Jag frågade om han var beredd att köpa rättigheterna till mitt foto för halva priset av 40 kr. Han tog erbjudandet. Problemet var att jag ville ha cash samma kväll, för att känna mig säker på att jag inte hade levt över min budget. Vi överlade lite och insåg att den bästa idén var att han tejpade ett kuvert med 20 kr på sin portdörr, då han var tvungen att lägga sig och tiden för portkodens gällande höll på att gå ut.



Simon räddade mitt ass den dagen kan man säga. Men jag har några fler problem som jag tänkte kolla om nån kan hjälpa mig med. Dels så tog jag en flanörspaus under skrivandet av denna text, då ytterligare två märkesskjortor inhandlades för 80 resp. 40 kronor. Därför vill jag sälja rättigheterna för bilderna av dessa märkesskjortor för halva priset av 160 resp. 80 kronor.





Ett större problem är att jag inte riktigt har någonstans att bo sedan det tog slut med min tjej för en och en halv vecka sedan. Vi bodde tillsammans i hennes bostadsrätt. Därför säljer jag även rättigheterna till dessa verk:



”Ensam hemma i någon annans hem 1”



”Ensam hemma i någon annans hem 2”

till priset av någonstans att bo i närförort eller innerstan. Fixar ”köparen” ett bra ställe i innerstaden ingår även inramning av print i priset.

Det var det, det. Väl mött / Pelle

josephsonpelle@gmail.com

torsdag 19 september 2013

Jag kör live podcast på Bokmässan nästa vecka!



#podup13 – livescen för podcast

"På Bokmässan får Sverige en livescen för podcast! Under namnet #podup13 spelar både kända podcastare som Simon Gärdenfors (Arkiv Samtal) och mindre kända in sina program inför publik på Digitala Torget. Här hittar ni hela schemat för podcastscenen."

På fredagen den 27:e september kl. 15-16 på Digitala Torget på Bokmässan i Göteborg spelar jag in en podcast med Nina Hemmingsson som gäst. Läs mer här!

Samma dag kl. 18-19 signerar jag böcker i Galagos monter på samma mässa!

onsdag 18 september 2013

"Internet" av Den tjocke 12-åringen

Fantastisk ny låt av artisten Den tjocke 12-åringen. Njut av "Internet"!

tisdag 17 september 2013

Mister Halva Priset



Gardenfors.blogspot.com sponsras av Mister Halva Priset på Hötorget i Stockholm.

måndag 16 september 2013

Drömmen blev till guld

Som många kanske vet är jag fixerad vid seriefiguren Nisse. Katten Nisse. Jag har aldrig tyckt att serierna eller de tecknade filmerna varit speciellt bra eller roliga, utan det har alltid handlat om en sorts hang-up, och på senare tid även nostalgins helande kraft.

I början av sommaren besökte jag Kalifornien och var inne ett stort antal affärer för gamla leksaker och samlarobjekt. Jag hittade ingenting med Nisse.

Sista dagen i Japan (i tisdags) tog en leksakssamlande kompis med mig och Maria till affären "2000 toys". Ett namn med en underdrift. Butiken ligger i Kōenji, Tokyos just nu ballaste stadsdel där alternativserietecknarna bor.



Utanför butiken står ALF, iklädd en "2000 toys"-T-shirt, solbrillor och någonting i handen som ser ut som en korsning mellan en laserpistol och en bong.



Utan att skämta kan jag berätta att väl inne i butiken möts jag av någonting gudomligt i en hylla med gosedjur. Likt Messias uppenbarar sig Katten Nisse med ett starkt ljus bakom sig. Det finns fyra Nisse-relaterade produkter i butiken. Priserna är ganska saftiga, men jag bestämmer mig för att köpa en ca 30 cm hög Nisse i plast.



Jag lämnar "2000 toys" i ett rus och vi möter upp några kompisar i Gotanda. Jag visar stolt upp Nisse För Said Karlsson. Hans ärliga och spontana reaktion innehåller bara ett ord.
"Ful."

söndag 15 september 2013

Hemma igen / Japan-podcast-special!

Hemma i Stockholm igen. Internet kukade ur de sista dagarna, därav frånvaron.



Nu kommer avsnitt 62 av min podcast Arkiv Samtal.

Lyssna på iTunes här!

Om du inte har tillgång till iTunes kan du lyssna direkt på nätet här.

Har du en Android-telefon kan du lyssna genom att ladda ner appen BeyondPod. Har du en iPhone lyssnar du lätt via iTunes.

Länken nedan är också ett alternativ.

http://www.eufoni.se/as/pod/arkivsamtal_62.mp3

Detta avsnitt är något av ett Tokyo-reunion-special. Gästerna är Maria Grudemo El Hayek, Erik Augustin Palm, Erik Arner, Said Karlsson och David Gichangi Axelson.



Nedan: ett foto av den alkoholhaltiga drycken "Carina", som vi snackar om i podden.



onsdag 11 september 2013

Monster-bar



Ikväll ska vi till en bar som har ett utklätt monster som bartender. Så har jag fattat saken i alla fall. Jag har bara sett en länk med lite bilder och en massa japansk text, som min leksaksnördkompis här i Tokyo skickade.

tisdag 10 september 2013

Mannen som hade en bakelse som ansikte



Besökte ett Anpanman-museum i Yokohama idag.

Anpan är en japansk bakelse med en slags sylt av röda bönor i mitten. Skaparen av Anpanman, Takashi Yanase, levde under andra världskriget många gånger på gränsen till svält, och började därför drömma om denna bakelse. Dessa drömmar inspirerade honom till att skapa en figur med ett syltmunksansikte. 1973 kom den första boken med hans superhjälte, Anpanman. Idag har böckerna sålt i över 50 millioner exemplar och över 1000 avsnitt av den tecknade filmen har sänts. Trots detta är Anpanman ganska okänd utanför Japan.

måndag 9 september 2013

Nudlar med stjärnstatus





Ramen Jiro är en sorts nudlar med soppa och diverse tillbehör, som säljs på ett 30-tal ställen i Japan. Dessa små restauranger är de högst rankade på hemsidor där japanska affärsmän betygsätter sina favoritramenställen. Jag köade i 40 minuter för att äta en skål förra året jag var här. Idag är det dags igen. Jag vet inte riktigt vad det är som får mig att ställa mig i kön ännu en gång. Efter jag klämt i mig den stora rätten kände jag mig väldigt tillfredställd och en smula hög. Jag tror att hypen i kombination med att det smakar jävligt gott frambringade denna känsla.

söndag 8 september 2013

"the king of manga"



Besökte en utställning med massa gamla original och annat från serieskaparna Shotaro Ishinomori (som på utställningen beskrevs som "the king of manga") och Osamu Tezuka (som på utställningen beskrevs som "the god of manga". Plötsligt lät "the king of manga" inte lika pampigt längre.)

Jag kände till mycket om Tezuka sen tidigare, men visste ytterst lite om Ishinomori. Man kunde bland annat se lite TV om en robot han skapat. Hittade det på Youtube. Snyggt.

lördag 7 september 2013

Idag: Nytt avsnitt av Arkiv Samtal. Del 61! Jörgen Lötgård gästar!

Nu kommer avsnitt 61 av min podcast Arkiv Samtal.

Lyssna på iTunes här!

Om du inte har tillgång till iTunes kan du lyssna direkt på nätet här.

Har du en Android-telefon kan du lyssna genom att ladda ner appen BeyondPod. Har du en iPhone lyssnar du lätt via iTunes.

Länken nedan är också ett alternativ.

http://www.eufoni.se/as/pod/arkivsamtal_61.mp3



Veckans gäst är Jörgen Lötgård. Han "är en svensk radioprofil och komiker" enligt Wikipedia. Vi pratar en del om hans Wikipedia-sida och apropå det skickade han en rättelse via sms: "Slog mig just vad för hiphopprojekt du pratade om när jag gästade AS. Gammal sketch. Sändes på P3 och i nåt barnprogram tror jag. Vårt försök till svensk West Coast typ 2001..."

fredag 6 september 2013

Det japanska köket



Det japanska köket? Ja, det är väl ungefär som i Sverige, fast här har de korv i Subway-mackorna.

torsdag 5 september 2013

onsdag 4 september 2013

Något av det äckligaste jag sett



Air China hade ganska skral inflight-underhållning på flyget till Japan. Jag kollade på ett dolda kameran-program. Ett av skämten gick ut på att en kvinna med sönderbränd rygg ville att folk skulle smörja in henne. Det var något av det äckligaste jag sett.

tisdag 3 september 2013

RYO var är du?





Det finns ett ställe i Ebisu som severar "avocado steak" som är en favoriträtt. Det är vad det heter: en sorts stekt avocado. Igår besökte vi denna izakaya och där stod en kryddburk som föreställde en gubbe. Tecknaren bakom figuren har signaturen "RYO" och är en av mina japanska favorittecknare. Jag glömde att ta med honom på listan jag skrev förra veckan. Jag har en bok med hans illustrationer som jag köpte i Japan 2005. Kan dock inte hitta honom på Google just nu.

måndag 2 september 2013

Allting på en och samma dag

Igår åt vi en maträtt som såg ut som en stekt spya, men var någonting av det godaste jag ätit på länge: Monjayaki.



Vi åkte till Shimokitazawa och spelade in en podcast hemma hos Said. Drack några Strong Zero.



Foto: Erik Augustin Palm (även bilden nedan är plockad från en av hans Instagram-filmer.)

Därefter besökte vi ett kanincafé där vi drack iskaffe och lekte med djuren. På en arkadhall i samma område blev det DanceEvolution och Pac-Man Battle Royale. Vi spelade Pac-Man med fyra spelare samtidigt, där man kunde äta upp varandra. Sjukt skojigt.





Innan kvällen var slut köpte jag ett par matmangaböcker och en tub tandkräm med cappuccinosmak på Village Vanguard.